Preacher Man reflekterar

Pionjär, församlingsgrundande, församlingsstart,

Pionjär 08 - mer behövs...

Är det bara jag, eller...?

Känner du igen känslan? Kom hem från Pionjär 08, en församlingsplanterarkonferens som för första gången (!) i dess tio-åriga historia faktiskt väckt visst uppseende, inte minst i
Dagen! Där har man kunnat läsa om konferensen, talarna och inte minst de två uppseendeväckande nyheterna; samfundsledarnas gemensamma stöd för församlingplantering och en Sverige-undersökning som borde gett stor anledning till höjda ögonbryn. I den visade nämligen undersökarna att det sker en dramatsik minskning av frikyrkornas församlingar. De presenterade regionsvis siffror om medlemsutvecklingen, som t.ex. visade att om antalet frikyrkor i Stockholm ska ligga kvar på samma nivå som 2005 så behöver det planteras nästan 400 nya församlingar inom de närmaste 12 åren. Med tanke på att vi de senaste 5 har startat 22, och samtidigt lagt ner massor (220 för att vara exakt) borde siffrorna få vem som helst att hicka - och blekna - i vart fall om man fortsatt har tro på att det är frikyrkans modell som gäller.

Utmaningen
Om vi skulle bibehålla församlings"tätheten" på samma nivå som 2005 behöver vi starta 384 församlingar i Stockholm, 190 i Skåne, 72 i Västra Götland och 835 i hela landet. Det innebär att de c:a 100 fasta deltagarna i Pionjär 08 var och en behöver åka hem och starta 9 nya församlingar var under de närmaste 11 åren , samtidigt som ingen får lägga ner, om vi ska ha lika låg kyrkonärvaro som 2005! Med tanke på dessa skakande siffror måste jag erkänna att jag läser kommentarer, intervjuer och blogg-inlägg runt Pionjär 08 med viss förvåning. "Det kändes bra, det verkar som om det vänder, nu siktar vi mot framtiden, det är väckelseatmosfär i luften!" Hallå, var vi på samma ställe, eller? Det är så jag menar att det känns lite underligt ibland efter härliga konferenser. Vardagen är här - det är nu vi måste göra jobbet.

Gammal karismatisk världsbild
En del undervisning som kom fram under konferensen tycker jag var tunn och stratetegiskt otydlig för att ge mig någon indikation om vart vi är på väg. Det handlade om övervintrad trosförkunnelse och gammal karismatisk skåpmat - Djävulen, demoner, Peretti-världsbilen med en millitärt organsierad andevärld; Guds ilska över kristnas apati och synd och slarv mm. - och gav inga riktlinjer för en församlingsplanteringsrörelse i efterkristenhetens epok. En typisk vi/dom-syn som delar in världen på ett sätt som känns ganska förlegad. Glada exempel från andra länder utan kulturell kontextualisering tycker jag ofta är en metod som används men utan att det leder till någon djupare förståelse av uppdraget specifikt i vår egen tid och kultur.

Till sist även samfunden
Det kom ett uttalande av ett stort antal samfundsledare omkring behovet av nya församlingar. Jag instämmer till viss del med Ulf Ekman som på sin bloggsida säger ungefär att "det var väl på tiden!" Roligt att det blir sagt - samtidigt kanske man skulle kunna ha önskat sig en slags: "och vi beklagar alla hårda ord och känner med de offer som skördats på grund av vår tidigare negativa attityd mot nya församlingssstarter!" Men som sagt - nu är det sagt, vilket kan innebära utrymme att experimentera och få stöd från respektive samfund. De har ju en ganska kort tid på sig, 10-12 år, för att vända trenden och skapa hundratals nya församlingar omkring sina sammanhang, samtidigt som man måste jobba med frågorna om församlingsförnyelse och omstarter på ett helt nytt sätt. Att gå samman som samfund har i EFKs fall varit relativt positivt, men inte en entydig lösning på planteringsfrågorna. Detta trots att EFK redan vid start hade församlingsplantering på dagorndingen.
I avsiktsförklaringen från SB, SMK och MK andas man inte med ett ord om det akuta behovet av församlingsplantering! Här handlar det om kyrkor som ska bli ett, leva ut sitt uppdrag, tjäna Gud och medmänniskor, men det klara missionella uppdraget att förkunna, vinna, växa och göra lärjungar är inte inom synfältet! Hade inte det varit viktigt i sammanhanget?

Så till allt det goda
Konferensen samlade många unga, som med entusiasm bad, lovsjöng och lyssnade. Konkreta exempel bl.a. från Norge (250 nya församlingar på 10 år) och England (Soul Survival) inspirerade. Det pågår en mobilisering av en liten, men hängiven skara av församlingsplanterare i Sverige. De behöver helhjärtad uppbackning och förbön.
Bra seminarier om olika ämnen var viktiga kontaktpunkter, och känslan av stark samhörighet bortom traditionella samfundsgränser var en stark behållning. Men inte en enda samfundsledare var där, och såvitt jag förstår få styrelsemedlemmar eller liknande från våra samfundssammanhang. Det tycker jag är en allvarlig indikation på hur mycket arbete som återstår innan frågan om församlingsplantering hamnar högst på dagordningen.