Preacher Man reflekterar

Nedmontering - eller tillfälliga kriser

Svenska Baptistsamfundet (SB) har enligt egen utsago i pressen hamnat i pressen - den finansiella. Faktiskt innan den "finansiella krisen" var ett ord på allas läppar meddelade SBs ekonomiansvarige Barbro att börsens störtdykning under längre tid försatt samfundet i en prekär situation och nu måste någonting drastiskt ske. Sedan dess har ett par månader förflutit och inom de närmaste dagarna kommer anställda och avdelningar att få veta vad som beslutats om framtiden. Kraftiga nedskärningar är att vänta, det vet alla. När risken att man själv eller arbetskamrater i ens närhet ska drabbas går börskurserna från löpsedelformat till något väldigt näraliggande och personligt.
Det är väl inte alla samfund som har sin verksamhet upplagd på det sättet. Goda ekonomiska tider och framsynta ledare har gett just SB chansen att ha en ganska stor "överrock", alltså många aktiviteter med tanke samfundets storlek. Samtidigt tror jag att det som händer SB är en varning om vad som förestår. EFKs ekonomi har lett till många omställningar senaste åren, och jag har en känsla av att de andra följer tätt i spåren. Någon gång måste vi väl ta de här frågorna på riktigt allvar.
Under min tid som pastor (sen 1972) har svensk frikyrka halverats. Antal församlingar, antal medlemmar etc. Även om det är svårt att veta hur ekonomin ser ut i reella termer kan det finnas goda skäl att tro att den minskat med mer än hälften. Detta faktum måste väl också synas någonstans? Det får naturligtvis praktiska konsekvenser. Och vi har väl inte varit särskilt kreativa att skapa nya möjligheter att bygga sundare ekonomi i församlingarna heller?
Kollekt - insamlande av kontanter i små fyrkantiga boxar i offentliga möten - är fortfarande en huvudfinansiering för många församlingar.
Postgiro - eventuellt autogiro är en bra möjlighet, men kräver en egen aktivitet från medlemmarna om de inte får praktisk hjälp av församlingarnas ekonomiansvariga.
Kollektomaten har kommit för att stanna i de församlingar som har prövat dem, men det finns ett motstånd mot sådana tekniska underverk.
Kyrkoavgiften är ett nästan smärtfritt och enkelt sätt att med skatteverkets hjälp föra över 1% av den beskattningsbara inkomsten till församlingen, motsvarande kyrkoskatten. 30% till samfundet - 70 till den lokala församling man väljer att ge till. De församlingar som varit framgångsrika i att värva till kyrkoavgiften ser en bra inkomstkälla som andra församlingar tackar nej till.
Men vartåt går givandets trender idag? Svenskarna är bland de mest generösa folken i världen när det gäller att stödja i nödsituationer - hur kan det tas till vara för vårt sociala arbete och våra internationella hjälpsatsningar?
Vi stöttar och ger vid galor: rosa band, cancer, världens barn. Jippo?? Ja, visst. Ovärdigt oss frikyrkliga? Kanske... Men kanske vi skulle kunna hitta former? Koppla via Internet upp de församlingar inom ett samfund/en rörelse som känner för mission, ha en videoskärm och en gala i någon kyrka. Duktiga sångare, sköna gäster, bra reportage och så motivation att ge.
Ja, jag vet. Nu tycker du jag är inne på avdelning "desperat", och det kanske är så.