Preacher Man reflekterar

Vad heter Rondellhund på arabiska?

I fredags gick Reinfeldt ut och kommenterade rondellhundskrisen, orsakad av Nerikes Allehandas publicering av Lars Wiiks teckning av profeten Muhammed. Statsministerns märkliga uttalande löd: "...vi har varit väldigt måna om att Sverige ska vara ett land där muslimer och kristna, de som tror på gud och de som inte tror på Gud, kan leva sida vid sida i ömsesidig respekt." Jag måste säga att det är ett uttalande som försöker dra in dem i konflikten som inte har ett dugg med den att göra. Bäste statsminister, det handlar inte för ett ögonblick om huruvida kristna och muslimer kan leva i ömsesidig respekt. Det har vi gjort och gör sedan lång tid tilbaka. Den kristna minoriteten i Sverge känner sig på många sätt i samma läge som muslimerna. Under de senaste tio åren har det blivit allt mer ok att utsätta Gudstroende människor för smädelser, och att förlöjliga deras tro och de gestalter de håller heliga.
Var snäll, Fredrik Reinfeldt, och håll dig till saken. Det är det sekulariserade Sverige och Väst som har problem att begripa sig på att människor kan hålla något så heligt att det går utanpå värderingar som vi i Väst lärt oss har absolut dominans. När Humanisterna och ateister i Sverige gör allt för att förskjuta religionsfriheten till historieböckerna är det ett bevis för att något har skett som vi inte kan svepa undan med statsministerns ord.

Göran Rosenberg: Gud är inte död

För det mesta undviker jag att läsa folks (bloggares) kommentarer till artiklar som jag gillar. Inte för att jag inte kan vilja lyssna till andras motargument, men därför att min tro på mänskligheten får en sådan törn. Om man bland alla invektiv, svordomar, könsord och allmänt elaka insinuationer skulle försöka få fram en textmassa som vore värd att läsa skulle den bli generande kort. Det gäller även det antal kommentarer som känt behov av att bemöta Rosenbergs enkla, raka och ganska tydliga artikel. Här slår han fast ett sedan länge välkänt - men upprepningsbart - argument: En sorts tro har samma existensberättigande som en annan tro! Men om du läser de som kommenterat hans artikel blir du nog som jag ganska skrämd över den s.k. nivån på debatten, eller bristen på höjd!
Att tro på slumpteorin (evolution) och därmed komma fram till att ingen övergripande intelligens har format världens komplexa sammansättning har samma rätt att få finnas och argumentera för sig, som den tro som hävdar en skapande Gud bakom tillvaron. Men när någondera parten med hjälp av absoluta sanningskrav vill förbjuda den andra tron att få finnas, då är mörka, totalitära krafter i verksamhet. När man sedan med hänvisning till mänskliga misstag i den ena eller andra trons namn i det förflutna vill stoppa deras existens i framtiden, då tycker jag det blir ett obehagligt samhällsklimat. Om du tar dig en tur till mina Anabaptist-sidor kan du möta en rörelse, som under de senaste 500 åren har varit globalt verksam för att strida för demokrati, fred, allas okränkbara och lika värde och som gjort motstånd till varje form av förtryck. Det är med glädje jag bekänner mig till denna rörelse med rötter i 1500-talets reformationskraft i det västerländska samhället. De fäder som samlades och formulerade anabaptismens grunddokument var stenhårt förföljda av en rörelse - statskyrkan - som hävdade sig ha den absoluta sanningen, och ville förbjuda andra att ha en avvikande tro. Att deras absolutistiska efterföljare idag kallas ateister, humanister och leds av namnkunniga som Björn Ulvaeus, Morgan Johansson och Christer Sturmark med flera spelar egentligen in roll. Deras världsuppfattning, svart/vit som den är vittnar om en allvarlig sekterism!

Plantering pågår

Fick chansen att möta ett inspirerat gäng folk från olika kyrkor idag. De har det gemensamt att de är väldigt hängivna tanken på att vi ska starta nya kyrkor i Sverige. Kommer från olika kyrkor, ser säkert olika på en rad frågor, tolkar kanske Bibeln olika - vad vet jag? Men deras övertygelse är att det går att börja nya församlingar i det här landet. Små grupper, kluster (låter lite kusligt, tänker på kluster-BOMBER, men, nåja...) bönegrupper, pannkaks-kyrkor eller vad du vill. Det ska gå. De är övertygade.
Öjvind fra Norge var där och berättade med varm inlevelse att Norges kristna har startat mer än 200 nya församlingar på en tio-årsperiod. Jo, du läste rätt - 200!! Det är inte så svårt heller, tycktes han vilja säga. Kan vi i Norge, borde väl ni svenskar kunna. Det sa han inte, men tänkte kanske?
Det är ett dokumenterat faktum att antalet kristna i en nation ökar när antalet kyrkor ökar. Och det tycker jag är bra. Det betyder att fler fredsälskande, nästaälskande, barnälskande, skapelseälskande, invandrarälskande, Jesusälskande människor kommer loss i Sverige, och sådana kan vi inte få för många av. Jag tycker det skulle vara uppmuntrande om vi fick se nya församlingar växa fram på Sveriges karta, fylla de vita fläckar där inga kristna längre samlas, och göra något konkret.
Om du är en vanlig vardagskristen som går och funderar över att du skulle vilja bli med i ett gäng som börjar dra igång en kristen gemenskap på er ort för att göra Jesus känd och trodd, älskad och efterföljd, hör gärna av dig till mig. Det är mitt jobb att försöka sporra dig att stå på, och kanske kan jag förmedla kontakter så att du hittar några andra vildhjärnor i dina trakter, som inte har gett upp utan tror att det går idag också att starta nya församlingar i Sverige. Maila till: peringe@dreems.org