Preacher Man reflekterar

Konspirationsteorier och HBT

Konspirationsteorier och HBT
Lite av det akuta vågskvalpet runt kyrkomötets beslut om könsneutral vigsel har lagt sig och det kanske är dags att börja dra lite slutsatser och kika på det större och mer långsiktiga perspektivet i bakvattnet av detta, på många sätt olyckliga, beslut.
Först en undran: har prästyrket i Svenska Kyrkan blivit lesbiska kvinnors yrkesval #1 på senare tid? Anledningen till min fråga är att det i media förekommit en rad positiva kommentarer om beslutet: "Det bästa som har hänt S.K. Historiskt! Ett beslut som visar att S.K. återigen är en föregångskyrka. Jag är så lycklig!" Vid ett överväldigande antal tillfällen, ja nästan 100%-igt, då man hör dessa kommentarer får man sedan veta om den intervjuade att: "N.N. är präst i Svenska Kyrkan, lesbisk och lever sedan några år tillbaka tillsammans med Y.Y. som är präst i en grannförsamling". Om det förhåller sig så som media ger intryck av kanske det inte är så obegripligt varför kyrkomötet så skyndsamt, så teologiskt och ekumeniskt obearbetat och mot nära hälften av sina biskopars uppfattning forcerade igenom beslutet. En stark och viktig grupp att vårda sig om i Kyrkan för att framstå som trovärdig i jämställdhetsdebatten. Ja, jag förstår att det har sitt speciella värde att just intervju lesbiska präster i den här frågan men att de verkar vara så många gör mig helt förvånad.
En andra undran: Sen när i senmodernismens Sverige blev äktenskap något så hett eftertraktat som debatten tycks ge vid handen? Jo, jag vet att trenden under senare tid varit fler vigslar - men äktenskapet? Sen Eva Moberg, Alva Myrdahl, Gudrun Schyman m.fl. gått fram som ångvältar över äktenskapets plats i samhället finns ju inte mycket kvar att vurma för eller värna om, kan tyckas. Med införande av sambo-lagstiftningen och partnerskapslagen har äktenskapets exklusiva plats ruckats. Det är sant att heterosexuella fortfarande juridiskt tjänar på äktenskap, men det samma gäller för samkönade i registrerat partnerskap. Hur har HBT-rörelsen resonerat för att få sina medlemmar att succesivt bli äktenskapskramarna nummer 1 i Sverige? Vid varje reportage i TV om debatten har man visat upp samkönade brudpar i bröllopsutstyrsel och allt. Det skapar känslan av att det utanför kyrkportarna i landet trängs tusentals par som inget högre vill än att gå in i den samlevnadsform som annars beskrivs som kvinnofälla, våldsplatsen nummer ett i samhället. En del forskning har pekat på att samkönade par tycks dras till mera traditionella könsroller ju mer legaliserade deras samlevnadsform har blivit. En typisk mans- respektive kvinnoroll växer fram. Vem är intresserad av det bland de samkönade paren eller i HBT-rörelsen? Är det inte ett sätt att slå fast "könsroller" i en del av befolkningen som mest livfullt ifrågasatt dem?
Det blir naturligtvis intressant att följa statistiken i ett land där mer än hälften av äktenskapen slutar i skilsmässa. Finns det ett uppdämt vigselbehov bland samkönade par så kommer vi väl att få se en vigselboom under de närmaste 6-9 månaderna, men sedan förmodar jag att vi kommer att ha en mycket marginell andel samkönade vigslar i Svenska Kyrkan. Ska vi gissa på något hundratal per år? Mycket väsen för lite ull, sa bonden som klippte grisen. Men de som hävdat att kyrkan inte borde böja sig har fått böja sig, och det kanske är skäl nog?
Har HBT-rörelsen en samhällsvision som sträcker sig bortom vigselrätt för samkönade, frågar man sig då, med tanke på att detta inte kan vara deras stora vision. Att tvinga en fördomsfull kyrka på knä inför kraven om tolerans och likabehandling må vara väl så viktigt, men ändå får man intryck av detta ju inte kan vara det hela. Tidigare har det varit så att bläcket inte hunnit torka på avtalsdokumentet om lagändring och reform förrän man fört fram nästa krav, och efter en opinionsbildande storm fått igenom sin önskan. Vad kan vi vänta oss nu?
Gentemot kyrkan är väl i stort sett slaget vunnet. Möjligen måste man tänka sig en attack på samvetsklausulen, så att kyrkan inte längre kan ha vädjningsplikt för dem som hävdar samvetsbetäkligheter inför att viga samkönade. Men det är väl den mindre frågan.
Hur ser det samhälle ut som HBT-aktiva blickar fram emot? Frågan behöver ställas tycker jag, eftersom den känsla av osäkerhet om färdriktningen som idag råder på många håll oftast bara spelar extrema rörelser i händerna. En totalindividualisering som avskaffar all form av sexuell identitet kopplad till manligt eller kvinnligt kön? En livsstil där sexuella partnerbyten oavsett kön, swingers etc. blir gängse? Ska sexualiteten göra halt för ålders- eller artgränser? Vilka svaga grupper kan man anse behöver lagligt skyddas i den utveckling som visioneras fram av Bard, Rosenberg och andra? En sak tror jag mig kunna förutspå som en nästa stora anstormning: legalisering av månggifte, införande av en polygamisk äktenskapslagstiftning. Polygami som livvstil och samlevnadsform kan försvaras utifrån såväl sexuell identitet som kulturell tolerans. Den kan även anses ha vissa kulturella rötter, med hänvisning till en "storfamiljs"-idé från tidigare generationer. Om flera jämställda individer önskar leva samman i äktenskapsliknande form måste det vara svårt för det värdeneutrala postmoderna samhället att argumentera emot. Visserligen är alla medvetna om att den som drabbas hårdast av månggiftet är de svagaste, d.v.s. kvinnorna och barnen, men detta kan förmodligen betraktas som övergående, och även vara ett argument för legalisering så att samhällets lagstiftning kan skydda de svagaste och mest maktlösa. De som kan förväntas att i media uttala sig för månggifte och att äktenskapslagstiftningen ska ändras i deras riktning kommer självfallet inte att vara muslimska män eller kvinnor i burka, men svenska framgångsrika Stureplans-kvinnor som symboliserar jämställdheten och friheten och talar sig varma för den polygama livsstilens fördelar.
Man får dock se upp med motreaktionen. På 1700-talets långtgående frihetsideal följde 1800-talets konservativa reaktion. Redan nu tror jag det finns en sådan begynnande tveksamhet som kan komma att blossa upp betydligt kraftigare än väntat. Pendelrörelserna i historien kunde även ha gett Svenska Kyrkan anledning att försöka få tid på sig för rådrum. De övriga samfunden likaså, inte minst Baptistsamfundet vars stora Stockholms-flaggskeppskyrka Norrmalmskyrkan blev först till målsnöret för att godkänna samkönade viglsar. I tradition med hur Sverige såg ut före religionsfrihetens införande så sent som tidigt 1950-tal skulle det vara lätt att återaktualisera sekulariserad äktenskapsregistrering med åtföljande religiös rit för äktenskapets ingående inför Gud. Det skulle dessutom tydliggöra ett moraliskt ansvar som kyrkan avsäger sig och samhället påtar sig. Detta kunde vara av stort värde för samhälle och kyrka i framtiden. Det kan visa sig att framtida generationers bedömning av samhällsvisionen HBT-rörelsen arbetade utifrån blir ganska hård.