Preacher Man reflekterar

Sturmark på Borgström, och Borgström på kyrkan, och...

Hetsandet mot kyrka och relilgiösa samfund är ett av de intressanta tecken i tiden som visar att tolerans omtolkas i vår tid enligt en senmodernistisk koreografi, som innebär att bekännelse till en religiös livstolkning med nödvändighet gör dig intolerant, förtryckande, ojämlik, vidskeplig mm. Samma som den millitanta grenen av feminism som menar att män är talibaner, våldtäktsmän och kvinnoförtryckare. Jämo Borgström ger nu ett testamentsuppdrag åt sin efterträdare: Granska de relligiösa trossamfunden! Och som exempel från någon djupt liggande fåra plockar han fram att det minsann finns män som inte skakar hand med kvinnor! O, vilket exempel på förtryck! Vi darrar av harm. I "tjäna"-kulturens Sverige ser jag ofta unga som äldre, män som kvinnor, svenskar som invandrare bara nicka och säga "hej", "tjäna" eller annat slappt. Anade inte att jag därmed, p.g.a. religiös livsinställning, gör mig skyldig till diskriminering. Kom igen nu, kan vi inte lyfta den här debatten någon tum över humanisterna-nivån i alla fall? Har Sturmarks aggressiva svada pressat så många ansvariga i samhället att Jämo på sluttampen av sitt förordnande måste göra avbön och rikta vapnet åt sin efterträdare? Svagt.
Men det är väl inte så märkvärdigt att granska trossamfunden. Det tål de. De har ju levat öppet inför samhället under lång tid. Speciellt de delar av svensk follkrörelsekyrkor som varit i frontlinjen för demokrati, lika värde, solildaritet med de fattiga etc. Den första frikyrkliga församlingen i Vallersvik på 1800-talets mitt la grunden för lika rätt för män och kvinnor att vara medlemmar och rösta vid beslut.Vid samma tid som Sverige med hjälp av konventikelplakatet förbjöd människor att ha religiösa samlingar i hemmet, 70 år innan kvinnor hade rösträtt, 110 år innan Sverige hade religionsfrihet, 130 år innan kvinnors kamp för lika lön etc. blev tydlig i samhället fanns en framtidsrörelse på gång.

Men kanske skulle Borgström peka ut andra områden också, så att hans efterträdare vet vad han/hon ska ta itu med? Hur vore det med fotbollen? Eller hockeyn? Dessa rörelser som trots att de bara utgör en 10-del av svensk kristenhet har ständig mediabevakning, extratidningar varje vecka, där kostymklädda killar i TV tycks ta denna företeelse på större allvar än miljöförstöring och världsekonomi sammantaget. Där tror jag man kunde hitta ett och annat att sätta tänderna i för framtida jämställdhetsarbete. Men Jämo, tänk dig för, det finns mycket pengar och stor makt att utmana där. Bäst att låta bli, eller...?

Ora et Labora...skolan

Enligt tidningen Dagen:
Plymouthbröderna kan starta friskola
Länsrätten har gett grönt ljus för Plymouthbröderna att starta friskola i Långared i Hylte kommun.
Länsrättens dom grundar sig på att bolaget Laboraskolan AB lovat att följa gällande läroplan och att skolan ska vara öppen för alla, uppger TV 4 Nyheterna Halland. Bolagets styrelsemedlemmar tillhör Plymouthbröderna, som ofta beskrivs som en kristen sekt.
Skolverket har tidigare sagt nej till Laboraskolans begäran att få starta friskolor. Verket ansåg då att församlingens slutenhet inte gick att förena med skolans mål och värdegrund. Men Skolverket ändrade sig när bolaget anställde en ny, utbildad rektor.


Kunskapen bland myndigheter om hur sekter utnyttjar friskolorna i sina sammanhang verkar närmast monumental. Är det verkligen möjligt att någon på Skolverket tror att en utbildad rekor "makes the difference"? Var hämtar dessa myndigheter information om hur sekter ser på möjligheten till indoktrinering, billig arbetskraftsanvändning och ökad slutenhet genom att använda sig av en form av skolverksamhet som i stängda miljöer? Om de satte sig in i frågan skulle flera friskolor, exempelvis den som drivs av KCS och denna nya Laboraskola aldrig få en chans att få tillstånd. Är man från Skolverket helt omedveten om att Plymothbröderna anses som en av Sveriges mest slutna, och därmed mest riskfyllda sekter?

Eller är det så här? Har Skolverket en "hidden agenda"? Har man tänkt så här: Vi ger tillstånd till riktigt otrevliga sekter och slutna grupper att driva friskolor, så att vi sedan kan hopa riktigt obehagligt bevismaterial mot friskoletanken i allmänhet och därmed få med oss den stora majoriteten mot att vi i Sverige över huvud taget ska få bedriva friskoleverksamhet? Man undrar...men det är ett högt spel. Långvariga depressioner, PTSD-symptom, psykiskt lidande, familjesplittring och självmord är påtagliga risker som drabbar människor i sekter. Därför borde aldrig Laboraskolan eller andra liknande ens komma i närheten av möjligheten att få starta skolor. Det är en aning cyniskt mot offren!

En "ny" enhet?

Från Nyhemsveckan rapporteras om att "de karismatiska samfunden" mötts till en djupare enhet med Ulf Ekman, Jack-Tommy Ardenfors och Hans Weinbroth som framträdande ledargestalter, och med en förhoppning om att det ska vara slut på en tid då enhet visar sig i att kristna klättrar upp på stegar och talar om enhet och sedan kryper ner i sina hålor igen.
Det är naturligtvis intressant att se Pingst och närstående rörelser bearbeta de frågor som mer än några plågar just pingströrelse-sammanhangen i världen; splittringen. Det klimat som rått inom Pingst har historiskt varit ett hårdhänt handskande med relationerna där dogmerna ofta gått före allt annat.
Samtidigt undrar vi andra som med den karismatiska väckelsen som rottrådar i livet, vad dessa karismatiska samfund står för och representerar. Ulf E.s beskrivning av att det var rätt att säga vad man sa på 80-talet för att trosförkunnelsen skulle få komma fram, men "nu vill Gud enhet" (som om han ändrat sig!) vilket antyder att Han skulle kunna ändra sig igen. OAS-rörelsen representerar ett ganska smalt spår inom Svenska Kyrkan och EFS och så har vi Pingst. Men var det inte så att den karismatiska förnyelsen på 70-talet bars av en stark enhetsvision? Var det inte så att samfundstänkandet gick mot ett slut redan då? Är det inte så idag att enhetsvisionerna är betydligt starkare utanför dessa "karismatiska samfund" än inom dem? Har inte både EFK och de samtal som nu pågår mellan Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan en från samfundsetiketter befriad ton som inte ännu nått in i exempelvis Pingst? Måste man göra ett monopol av enheten nu också? En del av oss som känner att en Livets Ord-frizon är ganska skön att få finnas med i skulle nog gärna vilja höra om...

- enmansledarskapet i L.O. nu får ökad acceptans i de andra sammhangen också. För en del som farit illa kan det vara viktigt att veta. Sprider sig "apostlarna"?
- beslutsformer kommer att gå från medinflytande till stiftelser där pastorer med släkt har ensam äganderätt till församlingar och kyrkobyggnader
- okritisk Israel-support är den enda "karismatiska" vägen, och de som tycker annorlunda betraktas som avfällingar
- svartmålning av sådana som blivit sektoffer, som kallas "avhoppare" från L.O. sprider sig och blir gängse bland karismatiker

....innan vi ropar hej och hoppar över bäcken. Men som det konstaterades i Dagens artikel: "Nu är det helt OK för en pingstförsamling att kalla Ulf Ekman som talare till konferenser!"- och se det är ju viktigt det. Viktigt för Guds Rikes utbredande, eftersom Jesus sa: ...gå därför ut i hela kristenheten och ordna konferenser...och jag är med er!"