Preacher Man reflekterar

Sekulariserad troende

De ivrigaste förespråkarna för sekularisering av Sverige har faktiskt varit kristna, närmare bestämt de s.k. frikyrkliga kristna som under 1800-talet kämpade för frihet, jämlikhet och demokrati. Deras kamp gällde exempelvis rätten till religionsfrihet – något som dröjde till ända in på 1950-talet innan de fick gehör för i Sverige. De tog även stenhård ställning för rätten att skapa sammanslutningar (föreningar) kring övertygelser, vare det politiska, religiösa eller liknande. Den frihet som den sekulära rörelsen Humanisterna idag åtnjuter att få yttra sig, förena sig mm. kommer inte från deras ideologiska fäder i upplysningstiden utan genomdrevs av människor med religiös övertygelse som även tog politiska konsekvenser och ledde till en tydlig skilsmässa mellan trosövertygelsen och statsmakten, först i deras egna sammanhang och från och med år 2000 även i hela Sverige.

Den millitanta fundamentalistiska sekularismen som nu är verksam i Europa har blivit så aggressiv att den lämnat sina fäders ideologiska grundval och nu tolkar
sekularisering som ateism – alltså avsägelse av all form av religiös tro. Sekularismens agenda är att avskaffa religionen – inte bara att verka för skiljandet av stat och kyrka/religion, den ursprungliga sekulariseringen. Det har därför varit smärtsamt för ateismens företrädare att notera att religiös tro i stället för att dö ut växer kraftigt i världen. T.ex. växer den kristna kyrkan med 6.9 % årligen, i vissa regioner 3 ggr. snabbare än befolkningstillväxten. Denna tillväxt på södra halvklotet och inom 10/40-fönstret har kanske kunnat förklaras med sociala faktorer; fattigdom, brist på utbildning, vidskepliga folkreligioner. Men vi kan konstatera att sekularismens agenda har misslyckats i den delen av världen.
Nå, men USA då? Där är ju folket välutbildat och rikt – men troende! Denna paradox är svår för sekularismen att reda ut. En så stor nation där 60-90% bekänner sig till kristen tro, är aktiva kyrkobesökare och vill att nationens lagstiftning ska återspegla deras övertygelse kanske inte bara kan viftas bort med sociala förklaringar? Ateismen lever verkligen på sparlåga där.

Det visar sig då att Europa i stället för att utgöra normen representerar ett globalt undantag. Sekularisternas förhoppning att Syd-Europa skulle avkristnas har väl till viss del infriats exempelvis i Spanien efter Franco, men å andra sidan växer andliga rörelser snabbt i Europa. För varje europé som blir muslim blir 10 buddister. I Storbritannien har Alpha-kurser lett till en veritabel inbrytning bland tidigare sekulariserade britter, nära en halv miljon nya kyrkomedlemmar under de senaste 10 åren från den bakgrunden. New Age har starkt påverkat inställningen till en andlig livshållning och alternativa behandlingsformer i Europa.
Det visar sig att européerna inte är så sekulariserade som det påstås. De har inte förlorat tron, de är bara troende på ett annorlunda sätt än övriga världen. Men knappast ateistiska i någon större omfattning.

När vi diskuterar biblar på Scandic, skolkyrka på Gotland mm. kan man få intryck av att kristna förespråkar en majoritets- och monopolkristendom. Det vore att helt missuppfatta den ståndpunkt många av oss intar.
Vi ser att Jesus var för sekularisering. Han sa att han inte kommit med fred (harmonisering) utan med svärd, en metafor för olika förhållningssätt som leder till att människor har rätt att inta olika ståndpunkter. Han såg hem där familjemedlemmar hade olika tro. Han tog avstånd från det bruk av religion som lett till användandet av tron som en kraft att samla nationen runt samma altare för att kungen / kejsaren sedan skulle kunna gå ut i krig med sina skaror samlade under korsfanan.
Vi noterar att de första kristna befann sig i opposition med ett samhälle som förgudade människan – humanistisk religion. De bekände Kristus som Herre – inte kejsaren - och tog konsekvenserna i form av häftig förföljelse.
Vi förstår att kyrkan som förföljd minoritet var betydligt friskare som andlig livsrörelse innan kejsar Konstantin gav den dödskyssen genom att förvandla kristendom till nationens enda godkända tro.
Vi följer ett spår genom historien av rörelser som levat i radikal opposition mot makten; vägrat vapen, vägrat våld, varit mot dödsstraff, vägrat svära eder, vägrat tvångsdop etc.

Det vi vänder oss mot i fråga om sekularismens aggressiva agenda i Europa idag är att deras desperation fått leda så långt, att man verkar vara beredd att tvinga fram begränsande och tvingande åtgärder för att undanröja all form av religiös övertygelse. Vi kristna måste vara beredda på att vara minoritet och att stå upp för minoriteters rätt – även Humanisternas. Kristna är en minoritet i Sverige idag, om vi med ”kristen” menar det Nya Testamentet anser vara kristen efterföljelse.
Den kristna minoriteten har anledning att fundera över om den har någon agenda över huvud taget – snarare än deras som har beslutat sig för att undanröja kristendomen från vårt samhälle.