Preacher Man reflekterar

Vilka ska starta nya kyrkor i morgon?

Det finns funderingar kring vem som ska vara morgondagens församlingsplanterare. Apostoliska typer, som med småföretagarens envishet drar igång något, trots allas huvudskakningar. Annorlunda entreprenörer, människor med okuvlig optimism. Familjer som är beredda att ställa sina hem öppna för att låta människor komma och fylla huset. Sällsynta kombinationer av evangelister och pastorer, fixare som klarar att jobba med församlingsplantering samtidigt som de kör buss eller jobbar som mellanstadielärare. Var finns dessa människor egentligen?
Jag tror att de sitter lite varstans runt om i stugorna. De finns i frikyrkoförsamlingars styrelse. De har jobb som företagsledare eller personalchefer, sjuksköterskor eller vaktmästare. De har aldrig tänkt på sig själva som församlingsplanterare. Deras pastor har inte tänkt på dem som pionjärarbetare. Men en längtan håller på att värka fram inombords.
Många kristna är trötta på småborgerlighetens verkligt begränsade livsdröm; bli rik, lev lycklig, gör karriär. Många känner det som om den drömmen har gått i uppfyllelse i såpass hög grad att man inte har lust längre att jaga i ekorrhjulet. "Jag känner att jag vill ge tillbaka något av allt det som jag har fått", sa en medelålders man till mig. Han var mitt i livet, med en lyckad karriär så här långt. Men nu hade hans ungdomsvisioner börjat göra sig gällande igen. Han och hans fru kände lust att engagera sig, vara med i ett spännande sammanhang, göra något med sitt liv som kunde få betyda något för andra.
- Vi har pratat om att åka till Afrika och jobba på barnhem, sa han och log lite urskuldrande. Men så insåg de att det kanske inte var det de helst ville ge sig hän åt. Men att plantera en församling,
"Its pay back time", låter kanske lite hotfullt. Nu ska jag ge igen. Men många känner en sådan ödmjuk tacksamhet mot livet. Man har så mycket att vara tacksam för - nu skulle man vilja ge tillbaka något till andra. Empati kallar vi det ofta. Förmåga till inlevelse och engagemang.
Jag är inte pastor - kanske du invänder. Det är viktigt att förstå att vi har ett stort behov av pastorer i våra församlingar. Men det kanske inte är så självklart att församlingsgrundande arbete ska utföras av en teolog.
Jag har inte erfarenhet av kyrkoledning. Ja, det är kanske så att de framtidsförsamlingar vi vill se växa fram behöver ledare som inte har sina hjul stabilt nedtryckta i leran utan som prövar nya, oprövade spår.
Jag kan inte klara det här ensam. Nej, det förstår jag. Men hur skulle det vara med ett team? Det kanske skulle vara bra med ett andligt bärarlag som du får tillhöra i all ofullkomlighet. En gemenskap av kreativa människor som vill göra något viktigt att sina liv. Vad tänker du om det?
Intresserad?
kontakta mig så pratar vi vidare!