Preacher Man reflekterar

Finding the First

I have spent most of the weekend March 16-18 in Malmö, Sweden. The yearly conference Piomjär 07 had gathered about 120, mostly young people. At the friday night service many of them responded to an altar call, saying yes to God, and yes to the call to be a church planter.
I belive the hardest part is to find the first; the first pioneer family, the first team members, the first home to open for a cell group, the first public meeting. In my experience that is what you need to giva attention to. And that is why I came back from the conference encouraged. There were significant enough numbers of pioneers there to see quite a number of new churches planted.
I think the greatest need today is to plant a new kind of churches for a new kind of society, the post christian Sweden and western Europe. And we need to find those who are ready to become the first seed.

Ord, ord, ord



Jag är beroende av ord. Ord fascinera mig. Jag är fast, jag är beroende. Som en som lever på att förmedla ord tycker jag att man ska lägga ner mycket tid och kraft på ord. Ord är fantastiska. De har förmågan att påverka, förändra och inspriera människor på ett sätt som vi inte alltid begrundar. Eftersom de är så kraftfulla borde vi som är "ord-langare" också lägga ner mycket energi på att göra andra människor beroende. Vi måste lära oss hur vi förmedlear ord, så att de inte bara blir mediokra ord, lagom bra ord utan blir ord som stannar i våra åhörares minne och hjärta för år framöver. Ett samhälle som förlorar förmågan att sätta värde på ord förfaller till dumhet, och dumma ord förstärker dumheten.

Man kan säga något med "lagom mycket ord" - men man kan också använda orden så att de målar en bild som aldrig lämnar en människas medvetande. Du kan till exempel säga: "hunden stod uppmärksamt men viftade på svansen" men du kan såga "hunden stod i givakt men dess svans rörde sig som vindrutetorkaren i ett hällregn" - det första är nog - det andra målar en bild.Om man ändå ska begära av människor att de ska avsätta tid till att lyssna på oss som langar ord, varför inte då ge dem vårt absolut bästa; ord som målar bilder som aldrig lämnar tankens målarduk? Några av mina höjdarupplevelser i gudstjänster hänger samman med att jag har hört mig själv säga ord som jag aldrig tidigare tänkt, eller lyssnat till en predikant som gjort det. Det lämnar inte tanken ifred, känslan berörs och viljan härdas till ett fast beslut som påverkar vägval och livskurs.