Preacher Man reflekterar

16 september 2012

Diagnosen som kan döda

Jag tycker Bengt Malmgrens blogginlägg som handlar om de risker omvända löper om de utvisas sätter fingret på en viktig fråga. Okunskap är naturligtvis en brist i sig, och när man förväntas uttala sig i en fråga där man saknar kunskap visar sig detta. Hur ofta har jag inte läst artiklar om trosfrågor, församlingsliv och andliga rörelser, skrivna av journalister som visar sig helt sakna kunskap i ämnet. De lägger i dagen generande stor okunnighet i språkbruk, beskrivningar och slutsatser. Jämför med om jag - närmast en sportens analfabet - skulle bli anlitad som sportjournalist hos Aftonbladet! Om inte redaktionens omdömeslöshet i att anlita mig skulle tvinga mig att lämna uppgiften borde läsarnas reaktioner göra det.
När jag som kristen expert, med såväl teologisk, historisk som personlig livserfarenhet (detta säger jag inte som skryt utan som en faktisk omständighet jag delar med tusentals pastorer och präster och andra i svensk kristenhet), lyssnar på Migrationsverkets och migrationsminister Tobias Billströms resonemang om hur människor som konverterat ska bedömas blir jag mörkrädd. Det allvarligaste är naturligtvis inte att de är så okunniga och har så fel. Det är konsekvenserna för dem som blir offer för deras bedömningar som måste känna sig skakade.
Jag hör om människor som drabbas av läkares brist på förmåga att ställa korrekt diagnos. En god vän hade en svart hudförändring på sin axel. Vid läkarbesöket försäkrade man honom att det var en ofarlig infektion under huden och sände honom hem. Fem månader senare genomgick han en omfattande, hastigt påkommer operation där det konstaterades att den stora fläcken var malignt melanom och han gavs bara en kort tid att leva. Lyckligtvis har läget ändrats, men ändå står det klart att en livshotande okunnighet höll på att kosta honom livet.
Så är läget för alla dem som uppriktigt vänder sig till Gud genom Jesus Kristus för att bli frälsta och som kan komma att utvisas till ett land där ett sådan beslut ses som svek mot ens tidigare tro. Deras tillstånd kan vara livshotande, men om diagnosställarna inte kan göra en rätt bedömning utsätts de för stor fara.
Det skulle vara klädsamt om Migrationsverket och regeringen insåg hur litet man egentligen känner till om kristen tro i efterkristenhetens Sverige och lyssnade noggrant på dem som skulle kunna hjälpa till en djupare analys av frågorna.