Preacher Man reflekterar

Tjänst igen i SB

Livets resa tar märkliga svängar. Det fick jag anledning att reflektera över när Baptistsamfundets föreståndare Karin Wiborn ringde mig i mitten av december. Hon ställde mig rakt upp och ner inför frågan om jag skulle vilja återta mitt uppdrag som missionssekreterare med ansvar för pionjärt arbete och församlingsplantering i Baptistsamfundet när det skett förändringar på samfundsexpeditionen som gjorde tjänsten ledig. Hon sa sig verkligen vilja att jag tänkte igenom detta och att det var hennes önskan att ta till vara mina erfarenheter på det området för Baptistsamfundets räkning.
När Karin och jag senast pratades vid, mer än två år tidigare, avslutades samma tjänst genom att vi vänskapligt skildes åt och gick åt var sitt håll. Det var en solig vårdag på Fahlman´s Café i Helsingborg och jag har burit med mig det samtalet som en värdefull och positiv erfarenhet av hur man kan få lämna saker i Guds hand även om alla frågetecknen inte rätats ut. Samtidigt vilade ett ofullbordat tilltal kvar som en gnagande liten sten i skon på en vandringsman. När jag avskiljdes till missionssekreterare vid Baptistsamfundets allmänna konferens i Helsingborg 2007 kom en av mina bästa vänner i pastorskåren, Bengt Sandkvist, Västerås, och gav mig en hälsning som jag upplevde direkt från Guds hjärta. Det innehöll en förklaring till varför jag var i den tjänst som jag nu fått och fyllde mig med förväntan. Det snöpliga avskedandet två år senare lämnade mig sårad, inte minst med tanke på att jag inte kunde se detta tilltal förverkligat.
När jag nu, från 2011 befinner mig i situationen att jag påbörjar uppdraget igen vill jag med ödmjukhet säga att jag inte riktigt vet varför det här behövde hända. Min situation ser annorlunda ut idag, som pastor i Lagadalskyrkan på halvtid och missionssekreterare på 25%. Jag vill också säga att jag hoppas kunna vara det jag tror jag är - pionjär - och ge det jag har - ett pionjärt hjärta - till det sammanhang jag ska försöka att betjäna. Bilden som gavs mig 2007 lever fortfarande kvar som ett viktigt tilltal, och jag vill ge mig helhjärtat till det. Bengt såg en diamant, och ställde mig inför den retoriska frågan: "Jag tror du ska fundera på hur diamanten blir till!" "Under stort tryck!", svarade jag. "Exakt"! sa Bengt. För mig framstod det klart att mina erfarenheter bakåt kunde vara en orsak till att Herren ville ha mig i denna nya uppgift. Men jag ville inte tänka mig ett framtida tryck! Men så blev det. Samtidigt är osäkerheten där, exempelvis med tanke på att GF-kyrkans bildande finns bakom knuten och kan leda till förändringar för oss alla. Men varför fundera över det? Just nu känner jag faktiskt en stor glädje över att vara i tjänst i samarbete med Per Westblom och Mattias Neve, som ansvariga för Baptistsamfundets utveckling och tillväxtmöjligheter. Det känns spännande!