Preacher Man reflekterar

Superandlig - hyperandlig - överandlig

I tidningen Världen Idag låg en inlaga "Stöt i Basunen" från en ganska nystartad Göteborgsförsamling. Med stigande förundran läste jag tolkningar av profetior, drömmar och naturfenomen (stormar och översvämningar) som togs som bevis för att väckelsen ska komma över Sverige, med början på Hisingen.
Har själv hört människor som refererat till egna eller andras upplevelser av tilltal som pekat i riktning mot en landsomfattande väckelse, och jag får erkänna att jag under viss tid påverkades av dessa tankar mer än vad jag idag tycker jag hade fog för. Jag tycker jag lade för stor betydelse vid den mänskliga aktiviteten, och att min bild av vad "väckelse" är var alltför präglad av en pingst/karismatisk miljö jag befunnit mig i en tid. Idag känns det ganska märkligt att läsa om den mix av tolkningar som innefattar Knutby, Kristi Brud, Gudrun, profetior i Jordanien, raset i Munkedal och Mölndalsåns översvämningar som tillsammans tas till intäkt på att 2007 är ÅRET då det ska hända - Väckelsen ska börja med Hisingen som utgångspunkt. Ja, den som lever får se får man kanske lov att säga?
Det finns stor anledning att närma sig profetiska löften med varlighet - förakta inte profetiskt tal. Men samtidigt måste man också framhålla behovet av varsamhet hos dem som står fram som tolkare av orden, så att de inte medverkar till att föraktet ökar. När en artikel hävdar att det ska finnas 3 miljoner svenska i himlen kan man naturligtvis fråga sig "från när - till när"? Om det är genom hela historien, under predikantens verksamhetstid, eller i en kommande väckelse sa Jesus inget om i uppenbarelsen som denne namnkunnige predikant fått del av, men medge att det gör en viss skillnad.
I en annan artikel i tidskriften används rader av exempel på hur tolkningar kan ske på ett till synes andligt sätt, men som samtidigt gör det oåtkomligt för någon slags prövning. Enligt artikelförfattaren och pastorn ska Göteborgs befolkning, de som bor på Hisingen, få uppleva väckelse 400 år efter stadens grundläggande, bekräftat av löftet som gavs till Abraham om att israeliterna efter 400 år i Egypten skulle befrias! Man får väl ändå ställa sig frågan om en sådan bibeltolkning inte är väl vidlyftig.
Superandligheten kommer med jämna mellanrum in i kyrkornas sammanhang och fyller ett behov av en slags dramatisk effekt. Att tala om Guds vilja att rädda och frigöra människor räcker inte till för att skapa förtröstan och tro. Det måste till en hyperandlig ton, en tolkning som bara de "andliga" kan förstå sig på. Det gör att klassindelningen mellan andliga och överandliga blir så tydlig. Jag tror inte det är till nytta för utvecklingen av tron.