Preacher Man reflekterar

Inte mer av småpåvar tack

Hörde igår om ytterligare en församling som jag känner som är på väg att totalt haverera och falla i bitar på grund av ledarnas maktmissbruk, totalkontroll och hysteriska dikatorsfasoner som skapat en situation där den största delen av församlingen är på väg att lämna - good for them! - medan de få trogna (?) blir kvar, stöttar sina diktatorer medan anklagelserna flyger genom luften och folk som vanligt mår skit-dåligt. Och jag blir bara så TRÖTT!
Vad är det som får den här önskan att bli påve i miniatyr att gå igång för högvarv i vår tid och i vår del av världen? Något som är helt klart är att en business-variant av församlingsledarskap har varit under intågande i kyrkan från 1980-talet och framåt.
Ledarkonferenser har mest varit män i gråa kostymer och oklanderligt knuten slips, och främsta bänkraden mest liknat en bolagsstämma hos SAAB. En massa företagare och entreprenörer har fått idéer om att det inte är märkvärdigare att leda Guds församling än att producera häftklammar eller kränga dammsugare. Lusten att få bestämma, att ha folk som underordnar sig och lyder därför att de erbjuds "andligt beskydd", "covering" och "discipleship", få resa över jorden och låtsas att man representerar någon slags framgång för Riket genom att man har en duktigare svada, är flinkare på att stjäla får och en gåva som illusionist attraherar en ny slags ledare. De har gripits av tron att de är apostlar och skapar nätverk som likt klibbiga spindelnät fångar in wanna-bees och ledare med svag egen-identitet som blir underhuggare av den sort som utskiljningslöst upprepar vad ledaren sagt. Kan vi inte få slut på sånt här?
Jag tror att det Jesus presenterade i Matteus 10 skulle funka även idag om vi vågade tala om det. Korset. Han talade om korset. Inte i vaga ordalag, eller med någon bitolkning utan rakt upp och ner om att dö bort från sitt egetliv, sina egenintressen, sin privata framgångsdyrkan, sin önskan att alltid rädda sitt lilla skinn och alltid se bra ut. "Dagligen blir vi behandlade som slaktfår", var en av de tidigare apostlarnas beskrivning av sitt öde. Väldigt lite av det vi kallar framgång, väldigt mycket kors. Kanske skulle funka 2007?

Offer på listan

I en kyrka jag besökte hade man tagit fram en sjupunktslista om hur kan skulle vinna sina medmänniskor för Kristus och församlingen. Listan låg framlagd för alla att ta och läsa. Jag tycker listan i sig är ett uttryck för hur våra kyrkor "objektifierar" människor. Att den låg framme på bokbordet för alla att se visar hur omedvetet inåtvända vi är, utan att fundera över hur man upplever det att bli ett objekt.
Tänk dig! att du fått kontakt med en av församlingens medlemmar och besöker kyrkan för första gången. Vid bokbordet tittar du på vad som bjuds, och hittar sjustegsprogrammet. Du läser...hur känns det? Här kommer den!

1. Gör en lista med dina vänner, en livslista.
2. Be för dina vänner som du skrivit namnen på listan tills de kommer till tro. Be intensivt för tre av dina vänner som du upplever är öppna för Gud.
3. Upptäck kraften i fasta för dina vänner. Fasta öppnar dina vänners andliga ögon. Fasta tills genombrottet kommer. Driv ut onda makter. Fasta för sjuka vänner. Visa Gud omvändelse och beredskap att vända sig till Gud. Sätt fasta tider när och hur du vill fasta. Rena dig själv och ditt hjärta inför Gud.
4. Engagera dig i dina vänner liv, deras problem och svårigheter. Områden där dina vänner kan ha svårigheter och du kan engagera dig: ensamhet, sjukdom, finansiella problem, beroenden. Be konkret för de problem som dina icketroende vänner har. Agera för konkreta lösningar som du kan erbjuda. Erbjud dig att hjälpa dem konkret.
Vårda vänskapen i din omgivning. Be ställföreträdande för dina vänner om syndernas förlåtelse inför Gud. Be Gud om oförtjänt favör - nåd. Utför andlig krigföring å dina vänners vägnar. Som Daniel gjorde för Israels folk. Be tre x tre för vänner som ännu inte tagit emot Jesus. Bilda små böneteam och be konkret. Upptäck hindren till varför dina vänner inte ännu tagit emot Jesus: Likgiltighet, otro, fel metod att presentera evangeliet på.
5. Berätta för dina vänner om Jesus. Be dina vänner att söka hjälp hos Jesus. Var positiv, led du samtalet, ställ frågor.
6. Förklara enkelt vägen till Jesus. Berätta på två minuter ett kortvittnesbörd om din tro på Jesus. Om det finns mer intresse, gå vidare och berätta mer utförligt om din personliga väg till Gud. Berätta hur du har förändrats efter ditt möte med Gud. Skriv ner ditt personliga tvåminutersvittnesbörd. Betona att Jesus är skillnaden.
7. Träna dina vänner i deras nyvunna tro.

Den vänskap som ska fungera måste bygga på ett livsbejkande sätt att betrakta andra människor. De attityder som listan ger uttryck för av att betrakta människor som
namn på en lista (tekniskt, opersonligt)
enbart frälsningsobjekt, när de omvänt sig slutar vi be.
demoniserade och hemfallna åt de onda makterna.
vi är sändare, vänner mottagare
manipulerbara
inte så smarta, det måste vara så enkelt

Alltså, jag undrar hur man uppfattar det, när man inser att de har en plan för att göra om mig. Begreppet "vänskapsevangelisation" kan ju ha en vacker klang, men enbart om det verkligen handlar om en vänskap utan biavsikter, en långvarig ssträvan efter att få upplevaq rik vänskap i livet.