Preacher Man reflekterar

En uppgörelse med turbopingst

För mer än 150 år sedan såg svensk frikyrklighet dagens ljus. En evangelisk väckelserörelse hade börjat bana sig väg i ett samhälle som stod inför en omfattande förändring. Statskyrkosystemet, som haft total kontroll över andliga uttrycksformer i samhället under hundratals år, började så smått skakas. Inte på något avgörande sätt, det har ju ännu inte skett, men nog mycket för att monopolkyrkan skulle känna sig hotad. Med hjälp av förbud mot hemgrupper och bönesamlingar, lekmannaledarskap och icke-auktoriserad bibelundervisning gjorde makten gemensam sak för att stampa ner de små väckelseeldar som börjat blossa upp. Det brann runt en del fria, andligt levande väckelsepräster i statskyrkan, som samlade stora skaror av åhörare runt sina talarstolar. George Scott i den tillåtna internationella kyrkan i Stockholm fick stor betydelse och påverkade Rosenius, Waldenström med flera. OCh så kom genombrottet. Baptismen banade väg genom det första kända troendedopet 1949 och därpå omedelbart följande församlingsbildandet. Det dröjde inte länge innan grundvalen var lagd för ett nationellt samfund och återverkningarna började synas. Missionsföreningar startades, bönhus byggdes och skriftspridningen ökade dramatiskt. Hårdhänt behandling inför domkapitel och domstolar; böter, fängelse och landsförvisning, kunde inte sätta stopp för rörelser som förutom sin