Preacher Man reflekterar

Leva som man lär



När medlemmarna i New Life, Ted Hagards flaggskeppskyrka i Colorado bänkade sig i söndags var det kanske inte så många som var förberedda på vad som skulle ske. Ryktena hade gått, men förmodligen avfärdats som ondskefulla attacker från Djävulen, eventuellt iklädda demokraters dräkt. Från talarstolen har församlingen under åratal fått höra kraftfulla avståndstaganden från synd, homosexualitet, fria aborter och annat. Deras pastor har framstått som höjdpunkten av framgång; megakyrka, rådgivare till presidenten, lyckligt gift 5-barnspappa.
När avslöjandet kom om flerårigt drogmissbruk, homosexuella relationer etc. måste avståndet mellan budskap och liv ha framstått som så gigantiskt att många säkert inte kunde ta in det i tanke och känsla. Detta är ett spänningsfält som förkunnelsen levat med igenom århundradena. Den svenska frikyrkorörelsen utvecklades av människor som förlorat tilltron till ett prästerskap som var kyrkans ledare främst på grund av avansemangsmöjligheter inom den då existerande makten. Problemen finns kvar idag. En framgångsorienterad kyrka skapar förutsättningar för ledare att göra karriär, bli mediapersonligheter och få inflytande. Haggards sträckte sig ändå in i Vita Huset. Här är några aspekter på vad man bör se upp med:
1. Är pastorns vardagsliv dold, plantformsliv exponerat?
2. Verkar hans självbild vara "större än livet"?
3, Hur är det med distansen, självironin, förmågan att skratta åt sina misstag?
4. Vad säger medarbetarstaben? Är pastorns hem och familj öppen, tillgänglig?

Hjälp gärna till att komplettera den här listan över "egenskaper" som indikerar sundhet eller problem runt pastorns liv och lära.