Preacher Man reflekterar

Kreativitet och språk

I går fick vi veta att språk-ekvilibristen Povel Ramel avlidit. För min generation är det en betydelsefull person som lämnat oss. Mannen med gluggen och hatten, oförliknelig i sin utstrålning av varm glädje, kärlek till musiken och språkligt geni, var en av de tidiga medieupplevelserna för oss. Mängder med program i TVns barndom, skivor och förståss radioprogram! Tillsammans med Svenska Ords improvisationsfenomen (Hasse & Tage) sånggruppen Flickery Flies, Knäppupp-revyns fenomen Gunwer Bergqvist, Britta Borg och Martin Ljung och inte att glömma jazzdrottningen Moncia lade Povel nivån för nästa generations entertainers, som jag tycker de flesta har svårt att nå över. Utan att förfalla till underlivshumorn, dagens vanligaste, kunde de roa - och oroa - på en hög nivå. Fram för flera Comedy Zone personer som Mackan Andersson som vandrar i fotspåren!

Språklekar är underskattade idag. Ordjonglering, metafortrixande och synonymhoppning. Eller varför inte de populära konjungtionsloppen? Har du hört Wenche Myhre och Povel i låten "De sista entusiasterna" förstår du vad jag menar. Genialt är bara förnamnet. Hatten av - eller i Povels fall - hatten på - för de många som besitter den sköna konsten. Helge Frohm-mannen Lennarth Nilsson, som jag har glädjen att se som min närmaste vän, är en av dessa som med osvikliga smaklökar känner ordens valör på tungspetsen, vrider lite på dem, och ut kommer en nytolkning som eggar fantasin och öppnar en dörr till det okända ordet. Mer sånt i predikstolar, TV-soffor och redaktionsfåtöljer, tack! Språket är vår finaste gåva.