Preacher Man reflekterar

Naivitet eller slug plan bakom angrepp

Sekularismens agenda, att utrota all tro, är från början ett stort misstag. "Humanisterna", och andra millitanta sekularister är medvetna om det. Europa, den kontinent om vilken ateisterna hade gott hopp om att lyckas i sin strategi, visar sig alltmer andligt sökande. När man lyssnar till företrädare för sekularismens gud-lösa religion blir det tydligt hur desperata de känner sig. Det är misslyckandet med målsättningen som ligger bakom angreppen på annan tro, t.ex. gudstron. Vetenskapstron som idag förlorar terräng framställs som objektiv, demokratisk, befriande, jämlik och sann, i motsats till andras trosuppfattningar som framställs som skadlig, farlig, odemokratisk och osann.
Vår demokrati är byggd på en övertygelse om att alla har rätt till sin egen åsikt, och att minoriteter ska åtnjuta särskilt skydd för att inte bli förföljda för sin tros skull. Detta grundlagsskydd vill sekularismens speciella apostlar försöka att avlägsna för dem som har en gudsbaserad religion, men de anser samtidigt att deras rationalitetsbaserade tro är så överlägsen att dess inflytande över lagstiftning, utbildning, fostran mm. ska ges priviligierad ställning.Det ligger därför också i deras intresse att ägna sig åt en slags verklighetsomskrivning. Det är sant att Sverigefrån reformationstiden och fram till mitten av 1900-talet hade en makt- och privilegiekyrka, tätt sammankopplad med statsmakten. I mtten av 1800-talet började en upplucking av denna kyrkans maktställning genom framväxandet av frikyrkoförsamlingar som förenade sig i trossamfund av skilda slag. Vid religionsfrihetens införande i början av 1950-talet blev det ytterligare möjligt för vem som ville att lämna statskyrkan, vars prvilegier sedan kom att fösvinna mer och mer tills den genom riksdagsbeslut skiljdes från staten vid 2000-talets början. Därmed kom Svenska Kyrkan att hamna på samma basis som andra sammanslutningar på religiös grund och detta är idag en verklighet, även om många inom Svenska Kyrkan mycket påtagligt har svårigheter att acceptera denna grundläggande förändring och fortfarande agerar som om privilegiekyrkan var ett faktum.
Men nu vill alltså "Humanisterna" återinföra en priviligierad trosrörelse, som ska ta över statskyrkans plats. Så fort det kan ändra sig! Det kan finnas skäl att minnas att en svensk frikyrkoförsamling fram till 1980-talets slut inte ägde rätt att starta friskolor. Den av socialdemokratin starkt formade och präglade svenska skolan, med tydlig anknytning till en slags rationalistisk ateism som fått tolkningsföreträde, hävdade sin absoluta rätt att få utbilda och fostra alla svenska barn och ungdomar, oavsett om dessa eller deras familjer hade en religiös övertygelse som gick i annan riktning. Verkligheten bakom friskolereformen kan behöva beskrivas, eftersom det politiska etablisemanget gärna vill ta äran åt sig. De vill därmed framställa det som om de uppfann detta fantastiska frihetsprojekt, som nu håller på att fördärvas av en del gudstroende. Då glömmer man att det var efter långvarig, mångårig kritik mot skolverkets monopolisering av en enda specifik trosuppfattning som politikerna fick ge vika och öppna upp för experiement inom utbildningsväsendet. Friskolorna var en reform som människor av annan tro än den vetenskapsbaserade ateismen kämpade sig till med övertygelsen om att mångfald och valfrihet tillhör demokratins hörnpelare. De första friskolorna kunde bara etableras genom stora ekonomiska och arbetsmässiga uppoffringar från föräldarnas sida. Det var verkligen inte rika barn i fina förorter det var fråga om. De skolor som funnits längst, Vasaskolan i Göteborg, Solängsskolan i Örkelljunga m.fl. skulle säkert kunna vittna om det kompakta motstånd man fick utstå; ett motstånd som nu efter en kort 25-årsperiod är på väg tillbaka i form av en politikersponsrad attack på alla de som är övertygade om att Guds skaparhand ytterst är den kraft som format världen och att de demokratins och humanitetens etiska riktlinjer som vårt samhälle idag bygger på har initierats av människor som haft Jesus som sitt föredöme - och som de vill förmedla till en uppväxande generation.