Preacher Man reflekterar

Människoplågodiskussionen

Med största bestörtning, med ilska och chock sitter vi framför TV:n och hör gässen skrika i dödsångest i plockarnas obarmhärtiga händer. Dunen yr och fågeltortyren fortsätter. Många har hävdat att finanskrisen är kapitalismens djupa sjuka. Ju mer jag betraktar de konsekvenser på samhället, djuren, miljön, klimatet, barnarbetarna etc. som orsakas av marknaden tycker jag snarare att den etiska katastrof vi styr emot är det isberg under den synliga ytan, som sakta men obevekligt skär upp marknadskrafternas stolta, osänkbara skepp, ger det en dödsskada under vattenlinjen som kommer att sänka skeppet. Idag berättades i media att löneskillnaden mellan eliten; företagsledarna, politikerna, mediafolket, och de vanliga lönearbetarna aldrig varit större. 5,1 milj. årligen tjänar företagsledarna i snitt - deras arbetskamrater på golvet 280,000. Obama signalerar att han är beredd att sätta ett tak för direktörslönerna. I Sverige sker det patetiska vädjanden till aktieägare, bolagsstyrelser och företagare om "återhållsamhet".
Miljön och djuren, kvinnorna och barnen, se där de som får betala det högsta priset för vårt omättliga habegär. Från slakterier och kycklingfarmer, dunplockargårdar och valfångstfartyg genljuder vår värld av skriken från dem som får betala det högsta, mest brutala och skrämmande priset. Det är inget annat än rovdrift. Det är djurplågeri satt i system av en mänsklighet som inte kan säga "nej", "stopp", "hit men inte länge"!
Men ibland tycker jag mig känna frustration över att det är lättare att få oss människor att reagera på djurmisshandeln än på människoplågeriet. Av alla varelser på jordens yta visar sig människan ensam äga denna unika, skrämmande förmåga att utan empati kunna plåga medlemmar av sin egen art med allt större uppfiningsrikedom och råhet. Några av planetens skarpaste hjärnor ägnar sina mest produktiva livsperioder i att tänka ut nya former av vapen, förstörelseredskap och tvångsmetoder. Den optimism vi en gång kände på 1900-talets mitt över att krigens terror låg bakom, demokratin växte och humanismen skulle gå segrande ur striden mot omänskligheten, denna optimism har idag bytts mot en skrämmande medvetenhet om att där empatins livssyn av godhet, kärlek och barmhärtighet trängs tillbaka ersätts den av de mest brutala, människofientliga idéer vi kan tänka oss. 2000-talets första årtioende var en eländig förlust för humaniteten. Med USAs president i spetsen drogs slutsatser om att det bestialiska illdådet 11 sept 2001 bara kunde mötas med bomber, tortyr, dehumanisering av de egna soldaternas insatser och avskaffandet av männskliga rättigheter för dem som utan bevis misstänktes för samröre med terrorism. På nära nog alla kontinenter har 2000-talet varit våldets, plågandets, tortyrens, terrorismens och krigets årtioende. Om du inte tror på Gud finns det i vart fall efter de senaste 10 åren anledning för dig att tro på djävulen, på ondska och demoni.
För någon vecka sedan firades en av min livstids största hjältar och föredömen. 80 år efter sin födelse utöver Dr. Martin Luther King Jr. ett globalt inflytande. Han är en av de få som vågat utmana förtryckets maskineri, rasismens djävulskap och människoplågarnas piskor och hundar. Icke-våld. Ord som ser ofarliga ut, men som kan största system, bryta ner tankebyggnader, driva plågare på flykten och ändra ett samhälles lagsystem. Icke våld. Smaka på orden. De smakar ... Jesus ..., visst gör de?