Preacher Man reflekterar

Slow Church

Ibland kan man behöva en rubrik som sammanfattar på ett enkelt sätt det man tänker och strävar efter. För några år sedan kom tanken att vi som försökte hitta en tillämpning av pilgrimstänkandet och letade efter modeller där församlingen kunde få lämna programkyrko-tiden bakom sig och bli en relationskyrka skulle använda begreppet SLOW för att sammanfatta tankarna.
Det måste erkännas att jag och andra har blivit något förvånade över att en del som har tagit del av de här tankarna har tagit begreppet så väldigt på allvar. Diskussioner förekommer för och emot, och en handlingsplan för Slow Church efterfrågas. Och jag måste tillstå att det känns lite överraskande. Tänkte försöka komma med lite balanserande tankar för att hjälpa den vidare som känner att man fastnat i en slags låsning kring "Slow"-begreppet.
1. Kan det inte få finnas plats för lite lekfullhet när vi använder begreppet "Slow Church"?
Reklam och marknadsföring bygger ju ofta på lite överdrifter, att man driver med företeelser i samhället och i enskildas liv. Karikatyren är ju inte osann, men den vore ju inte en karikatyr om den inte med glimten i ögat beskrev verkligheten något skruvad, "Slow Church"-tankens lekfullhet ligger i att begreppet "Slow", som blivit världsomfattande och uppfattas positivt aldrig har använts för att beskriva kyrkan tidigare. Är inte det lite kul?
2. Går det inte att hålla fast vid det som är positivt i ett begrepp när man flyttar in det på ett nytt område?
Jag tror att Slow-rörelsens fina bidrag till världen har att göra med att det kommit att uppfattas som en positiv motsats mot stress, jäkt, ohälsa, onyttig, kortsiktig, oestetisk och oetisk för att bara nämna några ord.
För den kulturellt medvetna är "Slow City" ett positivt begrepp som står som kontrast mot "millionprograms-förorter", parkeringshus och bilköer. Städernas skönhet, vackra byggnader, kulturliv, matglädje och gemenskap lyfts fram.
För den som är medveten om matens hälsomässiga betydelse är "Slow Food" på samma sätt positiv. Filmen "Supersize me!" väckte global uppmärksamhet genom att en vanlig man höll på att dö efter 4 veckors "fast food"-ande. Slow Food handlar om födoämnen som är nyttiga