Föreningen Dreems International

En av Missionskyrkans ledare, Torbjörn Bådagård har skrivit i Dagen det många i tresamfunds-sammanhangen tänker: Det är för tyst, det går för sakta, det är för lite tid kvar för att hålla igen. Det finns rader av frågor som vi ställt. Här är mina, från i somras, fortfarande till största delen obesvarade. Senaste veckorna har frågetecknen hopats: Vem blir ledare, hur blir det med dopfrågan, kyrko- och ämbetssynen och mycket annat.

Låt mig bara kommentera ledarfrågan från min utgångspunkt: Tre samfundsledare och några ordföranden mm. åkte på utlandsresa och födde drömmen om en ny kyrka för en ny tid. När de kom hem och berättade smittades många av den entusiasm och personkemi som var så påtaglig. Där fanns en tro som kunde flytta – om inte berg så i vart fall – de diskussionsfrågor som i det förflutna fått processen mot enhet att avstanna. Nu kunde det gå, för det fanns ledare som trodde och kunde sprida det i sin omgivning. Men så började “processen”….

I NFU (naturlig församlingsutveckling) talar vi om åtta karaktärsdrag för växande församlingar, och de tycker jag väl kunde appliceras på “gemensam framtid”: utrustande ledarskap, gåvobaserad verksamhet, hängiven andlighet, funktionella strukturer, inspirerande gudstjänster, livgivande smågrupper, behovsorienterad evangelisation och kärleksfulla relationer. Här finns en grundstruktur som kunde hjälpa en ny kyrka att fokusera.

Nu kom en struktur som känns något stelbent att ta vid efter att visionen var väckt. Och de tre nuvarande samfundsledarna fick tydligen på något sätt binda sig för att inte stå till förfogande som “kyrkoföreståndare” för det som skulle komma. Om det stämmer – en obegriplig konstruktion! Nu har ju SMKs ledare, Göran Zettergren, klivit ur ringen. Men åtminstone en finns kvar som jag tycker borde vara ett ganska givet val; Baptistsamfundets ledare Karin Wiborn har lång erfarenhet av samfundsledning, är vida mottagen inom svenska kyrkors krets, nu ordförande i SKR. Hon har en redig och klar kommunikation, är kontroversiell  (du behöver inte gilla allt hon står för) – och kvinna. Kanske hon borde bli den förste att leda tresamfunds-kyrkan?

I svensk kristenhet har det varit ovanligt att använda titeln “apostel”. Annas finns nog en rad apostoliska gestalter i landet. I den unga pingstväckelsen uttrycktes önskan om att använda titeln på Lewi Pethrus, men han tillbakavisade dessa önskningar och “broder Pethrus” blev kutym. Även andra har valt sådana epitet eller de mer accpeterade “pastor” eller “evangelist”: Det finns anledning att reflektera över vad det är för teologiska och känslomässiga skäl som ligger bakom försiktigheten med ordet “apostel”. En del menar att det bara finns de tolv – men det är inte ens korrekt inom Nya Testamentets ram, där det var minst lika många utöver gruppen “lärjungar till Jesus” som betecknades så. Till och med en kvinna! Kyrkans historia visar att de aktiva pionjärerna har setts som – och ibland titulerats som – apostlar. I strikt mening betyder det “befullmäktigat sändebud”, en missionär som i motsats till de kontemplativt inriktade är aktiva, banbrytande, nyskapande och pionjära.

Med andligt ledarskap följer andlig auktoritet. Denna är inte av världslig karaktär utan har sitt kännetecken utifrån Jesu undervisning: “den som är störst är de andas tjänare”. Det betjänande ledarskap som ska utövas av alla, är inte minst viktigt i förhållande till aposteln. De har därför, om de varit medvetna om denna utmaning, sökt att omge sig med starka, fria och obundna ledarpersonligheter för att ge balans och komplettering. Sunda apostlar har haft en påtaglig betydelse för kyrkans avancemang.  Motsatsen finns också. Skrämmande spår av maktmissbruk, kontrollstrukturer och långtgående manipulation följer i deras spår som har missbrukat den goda gåvan de fått från Gud för egna syften.

Apostoliska nätverk är ett sent 1900-talsfenomen, som snabbt vuxit fram i spåren av samfundens nedåtgående trend. Idag är en mycket stor del av samfundsoberoende karismatiska, pingst- och trosrörelseförsamlingar kopplade till ett apostoliskt nätverk. Nära nog samtliga de namnkunniga predikanter som uppträder på God Channel leder ett apostoliskt nätverk. Dessa nät har kommit att i stor utsträckning överta samfundens roll, men saknar i många fall de kontrollstrukturer som samfunden har: revision, valprocedurer och andra räkenskapsåtgärder som ska hålla en bra balans mellan ansvarighet och frihet. Det gäller inte bara det av Joannes Amritzer återuppväckta skandinaviska apostlanätverket som fått sin struktur och framtoning genom inspiration från internationella förebilder. Ofta kopplar dessa nätverk i en hierarkisk ordning uppåt till en ganska liten sfär som omger C. Peter Wagner eller någon i kretsen runt honom. Han förstod tidigt betydelsen av den gigantiska förändring som samfundens kollaps skulle leda till och har därför samlat ett 20-tal apostlar under sig i en internationell organisation som auktoriserar, insätter och leder hundratals apostoliska nätverk. Den komplexa strukturen gör att de som ansluter sig till nätverket någonstans i periferien inte har någon direkt koll på att de faktiskt är en del i en så omfattande nätverksstruktur.

Ändå tycker jag det är viktigt att vi förhåller oss grundläggande positiva till det apostoliska pionjärskapet. På hemsidan kan du hitta ett antal artiklar om apostoliska nätverk. De finns under rubriken Maktmissbruk och Sekter, vilket visar på mina egna erfarenheter och den oro jag hyser inför en del företeelser. Jag har dock sju skäl som jag angett nedan som argument för att jag tror att vi behöver apostlar idag.

1. Jag tror på behovet av ett entreprenörskap och en målmedveten banbrytande tjänst i kyrkan – men jag tror inte det ska ge den personen ensam beslutsrätt och ett totalt mandat för det han är involverad i.

2. Jag tror på att församlingens huvud är Kristus och att människor ska underordna sig varandra och de tjänster som i olika situationer är i verksamhet – men jag tror inte på ett oinskränkt enmansledarskap som totalt kontrollerar beslut, resurser och strategi utan att medlemmarna har möjlighet till insyn, frågor och bejakande.

3. Jag tror på att apostlar finns idag som tidigare i kyrkohistorien givna som gåvor till församlingen – men jag tror inte att de intar någon särställning eller har en högre grad av auktoritet än andra tjänstegåvor, exempelvis herden, läraren, profeten

4. Jag tror på att initiativkraften i en apostolisk tjänst kan leda till nya landvinningar och plantering av kyrkor – men jag tror inte att det faktum att aposteln planterat innebär att han för all framtid utövar auktoritet över det han varit med om att starta.

5. Jag tror på att unga, framväxande ledare behöver en mentor och vägledare som hjälper dem framåt – men jag tror inte på den osunda maktposition som apostlar intar då de byter ut mentorskap mot myndighet och kontroll.

6. Jag tror på apostolisk spetskompetens som tar sig uttryck i att någon står i ledningen för ett team – men jag tror inte att det ger honom rätt att trycka ner, avskeda eller abortera andra ledare ur sitt team bara för att de inte tycker lika som ledaren.

7. Jag tror på att Guds styrelseskick är teokratiskt och han ger av sin auktoritet åt vem han vill – men jag tror inte att den auktoriteten visar sig i makt, manipulation och kontroll utan i kärleksfullt utgivande, tjänande och förlösande av andra till tjänst.

Michael Brealey är en av Skotlands mest framgångsrika krickettränare. Efter sin sportkarriär har han utbildat sig vidare inom psykoanalys och är idag mentor och handledare för många framstående ledare i Storbrittanien.  Han har föreläst i många sammanhang och är ordförande för Englands psykoanalytiker-förbund. BBC3 har anordnat föreläsningar omkring ledarskapsfrågor och denna ljudfil innehåller dels Michael Brearly´s föredag, samt den efterföljande frågestunden. Förvarning: Michael är en djup tänkare, och hans synpunkter kräver en viss pålästhet inom bl.a. skönlitteratur och historia. Men han är väl värd att lyssna på. Om du byter ut narcissism mot maktfullkomlighet och manipulerande är kopplingen till missbruk av ledarskap tydligt, i kyrka, samhälle och andra sammanhang.

Klicka på länken för att lyssna till föreläsningen.